Hoppa till sidans innehåll

Ännu ett steg

04 MAR 2018 20:44
På kvalets stege
  • Uppdaterad: 04 MAR 2018 20:45

Söndag.

Fjärde dagen i mars.

Sextiotredje dagen på år 2018.

Sextiotre dagar sen nyårsklockor ringde och löften gavs.

Att säga att tiden går fort är som att säga att havet är blött.

 

Denna dag år 1877 lämnade Thomas Edison in en patentansökan hans senaste snilleblixt, en mikrofon.

En faslig tur att han gjorde det.

Det tackar nog alla speakers för.

Tuff uppgift att stå där på en snödriva och, likt en böneutropare, gasta ut över bygden vad vi i publiken behöver veta.

 

Denna fjärde dag i mars innebär också tredje rundan i kvalet till Elitserien i bandy.

Och i denna tredje runda är det dags för IFK från Motala att besöka Kalix.

Jag kan tycka det är nobelt av IFK att komma upp en till gång i vinter.

När de var här i november satt nämligen jag och frun på Kulturens hus och såg Weeping Williows.

För övrigt i konsert med en stark femma i betyg.

 

Jag sneglade då och då i telefonen och följde det drama som utspelade sig på Kulturens IP i Kalix.

Samtidigt som Magnus Carlson tog ton i en vacker julsång kvitterade Johan Sundquist Motalas 3-4-ledning.

4-4 och ett kryss på tipskupongen.

 

I en annan del av bandysverige spelas det i dessa tider något som heter slutspel.

Man ska tydligen vinna en resa till Uppsala för att delta i tävling om en stor pokal.

I Lidköping, igår lördag, manglade hemmafavoriterna Villa sina motståndare från Edsbyn.

8-2 (!) när slutsignalen ljöd.

Förvisso kan det rinna iväg när laget i underläge börjar blicka fram mot nästa kamp.

Men 8-2.

Styrkedemonstration av vår vän Christoffer Norin och hans kumpaner.

Villa är, med 2-0 i matcher, väldigt nära Uppsala nu.

Kanske i Enköping.

 

I den andra semifinalen är de bägge kombattanterna en vinst var.

Sandviken.

Hammarby.

Dramat går vidare på tisdag.

 

Till dagens match då.

Kvalfeber.

 

Måste ju också nämna att jag känner mig delaktig i fredagens vinst mot Nässjö.

För att bryta en tråkig trend måste man ju göra någon förändring.

Jag tog mitt ansvar och bytte min, sedvanliga, svarta BBW-luva till min röda med samma tryck.

 

Vädret i godkänd form.

Fem grader under noll.

Och, den, nu så berömda, vimpeln i grannens flaggstång rörde sig dock lite för mycket.

Solen försökte och försökte men lyckades inte riktigt ta sig igenom täcket av moln.

Näst intill perfekta förhållanden.

 

Domaren, som var utmärkt i fredags, heter Andreas Broberg.

Från Västerås.

En trevlig prick.

Och efter en helg i Kalix var han idag glad som en speleman när han anlände till arenan.

 

Det är många av de bofasta som skulle behöva höra sånt.

Att vi inte har det så jäkla dåligt som många gärna vill påskina.

Helst i på sociala medier.

 

Hur som haver så blåste han igång, den hyfsat viktiga, matchen på klockslaget 16:00.

 

Idag vill vi inte ha ett mål i baken efter en och en halv minut, sade någon.

Så blev det inte.

Istället fick hemmalaget hörna efter den tiden.

Simon Viklund hade dessutom hunnit med en sväng in i IFK:s avbytarbås.

 

Vi hade sjutton hörnor i fredags.

Två mål.

Ska vi nu sätta vår första?

Från vänster.

Nä.

 

Sen gick klockan ännu en minut.

Tuomas Liukkonen slår en boll från mittlinjen ner mot Johan som satt fart.

Nedtagning i ”Slava”-klass och det är bara att rulla in 1-0.

Två minuter och femtionio sekunder.

1-0.

Perfekt start.

Det tyckte inte den blå bänken.

De utryckte inte några vänliga glosor över domartrion som de tyckte missade att Johan var offside.

 

Men si det var han inte.

Inte i närheten.

 

Matchen tar fart.

Vi trehundrasjuttioen med rödvita hjärtan och två med blåvita får se en bra match hittills.

 

Vår målis heter Hellman.

Björn Hellman.

Fenomenal frilägesräddning då den anfallande blåe var säker på mål.

 

En blixtrande parad på ett lågt skott från höger.

 

Bra.

Då är han igång.

 

Sadovskiy är ooooh så nära efter fint förarbete av ryske polaren Khrapenkov.

 

Tiden går.

Som den alltid gör.

Minuten är nu tio.

Blåkläder i ring.

Hurrande.

1-1   blinkar upp på tavlan bakom IFK:s målvakt Jussi Aaltonen.

 

Mitt i den blåa ringen står Rasmus Kettunen.

Han har just, i helt fritt läge, petat in en retur från Hellman sedan denne har räddat ett vinkelskott från Vitaliy Klyushanov.

 

Okej då, det var väl ganska rättvist.

Men det var dumt.

Precis lika dumt som alla mål en motståndare gör.

 

Matchen fortsätter i bra tempo.

En trevlig kamp kan jag tycka.

Helt jämnt.

 

I trettonde tror alla att Simon ska göra mål.

Så även han själv.

I helt fritt läge.

Han slår händerna över huvudet och ropar ut sin förtvivlan när han en snedträff senare lyckats få bollen utanför.

Min röda luva flyger i luften.

 

En röd hörna till lite senare.

Ska det……

Nähä.

Men i alla fall på mål.

I blå mur.

 

Så kommer kvällens höjdpunkt.

Den högsta höjdpunkt på väldigt länge.

Kanske den högsta höjdpunkten i vinter.

Vad är det för mål han gör?

Tuomas Liukkonen.

På ett lyft från Khrapenkov.

Tre meter från mål.

Lite till höger.

Finsk konst när finsk konst är som den bästa finska konst skall vara.

Nedtagning och skott i samma rörelse.

Fantastiskt vackert.

Måste bli frimärke.

Grytlappar.

Tapeter.

Kylskåpsmagneter.

Så. Oerhört. Vackert.

 

Själv dansar jag fuldans på min plats.

Det behöver inte bli frimärke.

 

2-1 på tavlan.

 

Johan bombar ett frislag halvmetern utanför.

 

Nu blir det otäckt.

Usch.

Blir illamående bara att skriva om det.

 

IFK:s #66 Anton Spångberg får ett felskär och faller rakt in i Simon som ramlar över huvudet på den blåe.

Simon vinkar direkt efter vård.

Spångberg ligger orörlig på isen.

Kalix Bandys spelande läkare Nils Wikström är snabbt på plats och matchläkaren kommer också direkt.

Otäckt.

Det ropas direkt efter ambulans.

Efter en evighet lyfts han upp på bår och bärs upp i IFK:s omklädningsrum.

Publiken applåderar.

När han senare förs iväg med ambulansen frågar jag en av ledarna hur det stod till med grabben.

Förmodligen en kraftig hjärnskakning men han är vid medvetande, var svaret jag fick.

Fy fasen.

Jag hoppas av allt mitt hjärta att han tillfrisknar och att hans hjärna stillar sitt skakande.

Jag skänker alla tankar till honom.

Krya på dig.

 

Hu.

Svårt att koncentrera sig på bandy, papper och penna efter en sådan händelse.

 

Domaren beordrar sex minuters övertidsarbete av första halvlek.

 

Spelet sjunker i kvalitet.

Isen på IP sjunker också i kvalitet.

Det går knappt föra bollen efter isen.

Den hoppar och studsar och far.

 

Några hörnor hit och dit.

Alla skott hit och dit.

Såväl blåa som röda.

 

En blå utvisning skulle jag vilja sätta mig ner i domarrummet och diskutera kring.

Nisse Wikström åker på en bentackling av grov kaliber alldeles vid sargen nedanför mig.

En sån där bentackling som kan skada.

I mina ögon är den så ful så jag kan överväga att ropa efter det röda kortet.

Nä, sånt vill jag inte se.

 

Och så blir det till slut paus.

 

En jämn och spännande halvlek tar slut.

Blev lite hafsigare efter skadan.

Känns som att gästerna tog ett litet grepp om händelserna, skapar lite småchanser och hörnor.

Deras sju hörnor håller väl den klass vi hade på våra i fredags.

Det märks att mycket står på spel.

Två poäng är två blytunga poäng.

Det är stundtals lite hetsigt sär ute.

Det ropas vid varenda avblåsning.

Tycker dock att, den tillfällige kalixbon, Broberg från Västerås sköter sig bra.

 

Jaja, den där bentacklingen då kanske.

 

Pausen är över och det drar ihop sig för den avgörande ronden.

Och nu ska vi spela mot målet ner mot Furuhedsskolan.

Ni vet hur det gick i fredags.

Vändning 0-1 till 4-1.

 

Den lite bitande nordanvinden har ökat lite i takt med att skymningen har fallit.

Kanske någon grad kallare.

Flaggorna smattrar.

Eller är det mina tänder?

 

Fem minuter går.

Man har sett sniglar röra sig i snabbare takt än det vi ser ute på isen inledningsvis.

Jag gäspar.

 

De två blåvita på läktaren vill se sitt IFK kämpa.

 

Jag påminner mig själv om att ge några plus till Motalas #36.

Niklas Ögren.

Fyller tjugoett till sommaren.

Snabb som en vessla.

Mycket delaktig i speluppbyggnader.

Jag tänker att jag ska fråga honom om han inte skulle kunna tänka sig vårt samhälle.

Vad är Göta Kanal mot Kalix Älv?

 

Matchjuryn var av samma åsikt och gav honom stadens nycklar i gåva som bäste spelare i Motala.

 

Kul att se unga spelare ta för sig så.

Heja.

 

Ögren och hans blåa kumpaner styr och ställer allt där ute.

Trummar på.

Hemmalaget försvarar sitt territorium med all tänkbar personal, spanska ryttare, vallgrav och ärtrör.

Kommer knappt upp till mittlinjen när man tänker sig framåt.

 

Så.

Så händer det oväntade.

Minuten är femtionio.

Högerhalv Wikström.

Nils.

Vad?

Nä, vi är inte släkt.

Högerhalv Wikström tar bollen en bit in på egen planhalva.

Sätter fart under skenorna.

Ska han komma upp till mittlinjen?

Jajamensan.

Tröjan står, som vanligt, som en strut bakom ryggen.

Det går fort.

Fartkameror hinner inte reagera när han sveper förbi.

Vinner meter efter meter efter meter.

Di blåe hänger som vindruveklasar på honom.

Men inget kan stoppa ett lokomotiv som fått upp farten.

Han skär in lite till vänster i straffområdet.

Och skjuter.

 

Än en gång får jag dansa fuldans på min plats.

3-1.

3-1!!

Inte ett dugg rättvist.

Men frågan är om någon människa bryr sig om det just nu.

3-1.

 

Han är omöjlig att stoppa med lagenliga medel vår Nisse W.

Gästerna drog på sig en utvisning på offensiv planhalva en stund senare då Nisse varvade upp motorn för att tuffa iväg.

Den blåe var tvungen sätta stopp innan farten var uppe.

 

Men hörrni.

3-1.

 

Vi går på moln i fyra minuter.

Då är det dags för dans på snödrivan igen.

 

Ett blått anfall där det kommer en svag, svag, doft av straff då en röd täcker skott nere på isen.

Ett knä?

Två?

Omöjligt för mig att se i villervallan men lite misstänkt var det nog.

Går frågan över till blå bänk så är svaret något helt annat.

Tro mig.

De såg vad som hände.

 

Och givetvis.

Som att slå en död fisk i ansiktet på den frustrerade bänken så gör så hemmalaget 4-1.

Han har vaknat till liv igen.

Den gamle Johan har återvänt efter några matcher i anonymiteten.

Underbart.

Nu står han där och rakar in ett inspel från vänster av Christian Frohm.

Tvåmålsskytt då.

4-1.

 

Vi leder med 4-1!

 

Att laget vid Göta Kanal har en målvakt av klass fick vi se strax efteråt.

Mäktig räddning på tungt skott av ”Tony” Voronchikhin.

 

Time Out begärs av Motala.

Det bifalles av domaren.

Taktisk genomgång.

-Det är långt kvar, kom igen nu killar!!

Nävar knyts nedanför mig där gästerna håller hus.

 

Klockan tar sats för sista kvarten.

IFK trummar på.

Röda håller tätt.

Några såna där ooo-vad-nära-en- målchans-lägen.

 

Det ropas nu vid varenda pip från de gulklädda.

Från röda.

Från blåa.

Från publiken.

Från mig…….ööh, nä nu skrev jag nog fel.

Host.

 

Spänningen är fruktansvärd.

Men vi leder.

Och vi gör det med 4-1.

 

Det ska väl kunna gå.

 

-Fulingar!, ropar en på läktaren.

Fulingar.

Jag flinar lite.

 

Minuten är åttio då 4-2 trycks fram på tavlan.

Albin Rohlén står som förste skytt på en högerhörna.

Tar fast bollen.

Tar tre skär.

Upp med bollen i bortre krysset.

 

Mitt hjärta stannar.

Det är ju för bövelen tolv minuter kvar.

 

Ännu en blå hörna.

Nervösa sekunder.

Skottet utanför.

 

Åttiosju.

Matchen avgörs.

Liukkonen ordnar, helt på egen hand, en högerhörna.

Ensam och övergiven i fiendeland ordnar han fram vår sjätte hörna.

 

Anton Voronchikhin.

5-2.

 

IFK hinner med en reducering, Olle Nordlund, på ännu en hörna innan slutsignalen, den ljuvliga slutsignalen, ljuder över bygden.

 

5-3.

Kalix Bandy vinner med 5-3 mot ett IFK Motala som tippades dansa sig genom kvalet.

Kanske var de det spelförande laget ikväll.

Men.

I bandy vinner den som gjort flest mål då den feta damen sjunger.

 

Nu njuter vi av detta ikväll.

Och imorgon.

Och halva tisdagen.

 

Sen börjar uppladdningen inför nästa prövning.

Onsdag.

Match i Motala.

 

Det.

Det kommer bli en utmaning.

 

Tack alla för ikväll.

Vi hörs och syns snart igen.

 

Jo, en sak till.

Jag hade den röda BBW-luvan.

Två gånger, två vinster.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skribent: Stefan Vikström
Epost: Adressen Gömd

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Andelslotteri

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Swish

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

   Elitrapport

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 Svenska Spel
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
svea2_190x150
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Sisu
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 

Postadress:
Kalix BF - Bandy
Vintervägen 13
95261 Kalix

Kontakt:
Tel: 0923-771 85
Fax: 0923-120 65
E-post: This is a mailto link

Se all info