Om en säsong - Kalix BF - Bandy - IdrottOnline Klubb
Hoppa till sidans innehåll

Om en säsong

2018-03-20 20:32
Etthundra sjuttiosju dagar i bandybubblan på tvåtusen ord
  • Uppdaterad: 2018-03-20 20:38

Det är en tidig fredagsmorgon i september 2017.

Fredagen den tjugoandra.

Höstdagjämningen.

 

Det är färg i naturen och Kalix Älv strömmar under bron.

I Mali firar man nationaldagen.

I ett flyg från Luleå mot Stockholm sitter jag och frun.

Vi ska till Uppsala för att se vår första bandymatch för säsongen.

I en lite småkylig hall.

 

Etthundra sjuttiosju dagar senare.

 

En sen söndagskväll i mars 2018.

Två dagar innan vårdagjämningen.

18 mars.

Finns inte en färgklick i vår natur och Kalix Älv är sedan länge isbelagd.

Och lär så vara många veckor framöver.

I ett, nästan två timmar, försenat flyg från Stockholm mot Luleå sitter jag och frun.

Vi har varit i Uppsala och sett vår sista bandymatch för säsongen.

På ett soldränkt Studenternas.

 

Vad har då hänt under de där etthundra sjuttiosju dagarna?

Förutom att Kalix Älv har frusit till is.

De tusen och åter tusen spåren efter skotertrafik syns hela vägen från Stora Fisket upp till Vassholmen.

På min fabrik arbetade en gång en ingenjör från Skåne, han hette Knut-Erik och var oerhört fascinerad av denna motorväg av skoterspår.

Han brukade promenera över bron för att beundra och fotografera.

Han lärde sig också älska bandy.

En bra karl.

Sen flyttade han tillbaka till Skåne.

Mindre bra för bandy- och skoterspårintresset kanske.

 

Jag såg en bandymatch i Umeå strax innan jul.

Ett besök hos sonen och ”nämen-har-ni-sett-det är-bandy-på-Nolia!!”

Umeå mötte Karlsborg.

I  div1 Övre Norrland.

Vi åkte dit.

De kilometrarna som skiljer sonens boende och bandyarenan tog inte lång tid med bilen men vi reste ändå bakåt i tiden.

Fick lite perspektiv på bandyvärlden.

Men, som jag kom att gilla det jag såg.

Fjärran från dagens hypermoderna anläggningar med alla möjliga bekvämligheter som den dagens bortskämda supporter kräver.

En is.

En, fantastisk fin, läktare.

Det räcker så.

Tio i publiken.

Inte en sargvakt så långt ögat nådde.

En förälder som lekte med sin parvel i en snöhög bredvid fick rycka in vid ett sarghaveri.

Karlsborg vann med klara 7-0 och lommade iväg mot närliggande ishall för att byta om.

Hemmalaget plockade upp sargen.

Jag tyckte det var så befriande att se.

Att se idrott utan glitter och glamour.

 

IFK Umeå.

Ni har vunnit en supporter denna vinter.

 

Jag har sett bandy i en hall i Uppsala.

Den där helgen i september jag skrev om inledningsvis.

Mitt Kalix Bandy reste ner till Uppsala under två helger i höstas.

Detta var den första.

De röda hade inte stått på stor is sedan Per-Albin Hanssons dagar.

Första motståndare var UNIK.

Ett UNIK som skulle gå en mörk vinter till mötes.

Det var de ju inte ensam om, minsann.

Nåväl.

Det visste ingen då.

De långväga resenärerna från Norrbotten vann, till slut, med klara 5-1.

UNIK skapade några hundra hörnor.

 

Dagen efter var motståndet av högre dignitet.

IK Sirius.

Ett IK Sirius som många trodde skulle kunna utmana om slutspel framåt vårkanten.

Så blev det inte men matchen mot Kalix vann de med 4-2.

Från den matchen kan jag plocka fram en bild för mina ögon.

Björns räddning på Markus Kumpuojas straff.

Den höll klass den.

 

Så när vi efter en mycket trevlig helg, i ett höstfärgat och vackert Uppsala, flög hemåt gav jag mitt lag ett godkänt betyg.

Betyget på ”Hambergs fisk” blir några snäpp högre.

 

Den 15:de november såg jag Jimmy Berglund halta av isen.

Under matchen mot Villa/Lidköping.

Jag visste inte då.

Jag visste senare.

Det var det sista Jimmy gjorde i röd tröja under resten av säsongen.

Korsbandet i knät ska tydligen inte vara trasigt.

Då är det inte bra.

Där och då försvann många, många, väldigt många, mål på fasta situationer.

”Kanonen från Kolkajen”

Den suck av lättnad från landets målisar när de läste om läkarens bulletin om lång frånvaro fick tallarna runt IP att gunga.

 

I den allra första hemmamatchen i serien kom det upp en samling glada supportrar i en bil.

De satte sig i bilen och vred på nyckeln.

Etthundra tjugofem mil senare vred de av nyckeln.

Från Vänersborg, vid Vänerns södra strand.

Till Kalix, vid Bottenvikens norra strand.

Ett mycket sympatiskt gäng glada älgar.

Alla prisade de Kalix och alla trevliga kalixbor.

Oxfilén på ”Arvid´s” var det bästa de hade ätit.

En sa att han skulle kunna flytta hit bara för oxfiléns skull.

Deras IFK förlorade och lång hemresa väntade.

-Äsch, vi är lika glada för det. Här var så härligt att vara!

De blev lite ledsna när Kalix senare ramlade ur högsta skiktet.

De ville ju hit en gång till.

Bandy och oxfilé.

 

Ni är hjärtligt välkomna tillbaka.

 

Det är ni alla.

Oavsett färg på era bandyhjärtan.

Jag tycker det bara är festligt då supportrar från andra delar av landet besöker oss.

 

I vinter har vi kalixbor sett snö falla.

Sanslösa mängder.

Att dra upp rullgardinen på morgonen har förstört den dagen.

Den enda fördelen med snö är att ramar in vår hemmaborg likt ett julkort av Jenny Nyström.

Vackert är ett litet ord i sammanhanget.

 

Snön föll också i matchen mot TB Västerås.

Då föll en stjärna också.

Förmodligen såg stjärnan ännu fler stjärnor då han föll.

Eller kanske bara svart.

Johan Sundquist föll hårt i isen.

Otäcka scener.

Otäcka minnen då Johan har en skadelista lång som en sexårings önskelista till tomten.

Det tog några minuter innan han, omtumlad och yr, tar sig till omklädningsrummet.

Då mår man som publik inte bra.

 

Att de röda långt senare stjäl en pinne på ett frislag i sista skälvande sekund var ju i och för sig bra, men i det stora ganska oväsentligt.

 

En annan som föll på vår is var unge Anton Spångberg i IFK Motala.

I kvalet.

Felskär.

Ramlar in i Simon och får honom över sig.

Simon vinkar omedelbart efter vård till den unge som ligger alldeles stilla på isen.

Kalix Bandys egen spelande läkare, Nils Wikström, är direkt på plats för att hjälpa.

Jag vill inte se.

Båren kommer fram och ambulans tillkallas.

När killen, i väntan på ambulansen, bärs in i sitt omklädningsrum är han vaken men ser långt ifrån pigg ut.

Ruskigt.

Det ska senare höras att han fått en kraftig hjärnskakning.

 

Kalix vann matchen med 5-3 ifall någon ville veta.

 

Jag kan bara hoppas att killen kryar på sig och är redo för nya tag nästa vinter då han och hans kumpaner ska fortsätta med spel i Elitserien.

Finns ju en del lag som inte ska göra det…..

 

Snön föll också då VSK tittade förbi.

Det tyckte de var jätteroligt.

-Fan va häftigt, gastade någon.

-Kan du ordna fram en skoter?  undrade en.

 

Tränare Carlsson och målman Bergwall garvade sig igenom uppvärmningen.

Inga sura miner för en snöstorm där inte.

 

Sen vann de uslingarna med…..med…..stora siffror.

Typ, 12-0.

 

Vinterns värsta plump kom mot kollegan i träsket.

Första matchen efter ett evighetslångt vm-uppehåll.

IK Tellus.

En vinst skulle smaka geléhallon.

Viktigt i kampen om fast mark.

Jag kan gladeligen erkänna: Jag var bergsäker på vinst.

Hade kunnat lösa in Skodan på hemmavinst.

När jag, efter avslutat värv, åkte hem från min fabrik gnolade jag ”We are all the winners, we are all the best” under de två milen hem.

Några timmar senare åkte jag hem igen.

Denna gång från en bandymatch.

Denna gång i vrede.

Inte en ton över mina läppar.

Hade någon efter vägen visat tecken på munterhet hade jag kokat denne någon i olja.

Huja.

Orsaken till detta humör?

Resultattavlan.

Resultattavlan där på reklamplanket ner mot Furulogen.

Den visade 1-7 när domaren förkunnade att spelet var slut.

1-7!

 

IK Tellus Elias Engholm var fenomenalt bra.

Vilken lirare!

Men 1-7…..nä, nu slutar jag innan funderingar på kokande olja tar över.

 

Tvåsiffrigt i baken när Bajen spelade ut hela registret.

3-0 mot Broberg förvandlades till 3-3 på tre minuter.

Sen kvittering till 3-3 mot Vetlanda när Lucia sjunger vackert.

 

De röda gör en femstjärnig insats mot Edsbyn.

Är så här nära poäng.

1-2 i snöplighetens tecken.

Surt, sa varenda räv på sträckan mellan Edsbyn och Kalix.

Sjuttionio mil.

 

Trevligare att se var annandagsderby … förlåt….annandagsmatchen mot IK Sirius.

Hade nu nån tidning brytt sig om matchen kanske den hade slängt sig med rubriker om ”E4-derby” eller nåt liknande.

Nu bryr sig inte någon tidning om en bandymatch i Kalix, varken på klassiska annandagen eller någon annan dag, så den rubriken fick vi inte.

Åttahundraen personer runt ett IP i snöskrud och tolv minusgrader.

Åtta av dessa åttahundraen hade blåsvart hjärta.

Ett härligt gäng i en minibuss.

En Qvist på det blåsvarta uppsaliensiska bandyträdet gör 0-1 på hörna.

Oscar Qvist.

När den feta damen sjunger julsånger har Johan Sundquist, Anders Englund och, den store ryssen, Anton Voronchikhin gjort varsitt mål i rödvit favör.

3-1 och säsongens andra vinst var efterlängtad.

Dans kring granen under annandagskvällen.

 

Jag dansade också en sväng när förbundskapten tog med vår superbe målman Björn Hellman i en bruttotrupp inför det VM som skulle avgöras i världens ände.

Han kom dock inte med på resan till Chabarovsk i Sibirien men nu har han fått in tårna.

Det är han värd.

Vilka räddningar han gett oss.

Jag tappar andan vid minnena.

 

Det blev även en bortaseger denna säsong.

I seriesammanhang den första sen hösten -32.

Möjligen -33.

Spelarna i Motala fick gå hemåt i natten maskerade till oigenkännlighet efter att ha stupat mot de nordsvenska med klara 1-5.

Anders Englund gjorde tre.

 

Skrattade gott när ämnet ”Bittra människor blir vaktmästare” avhandlades med domare Broberg från Västerås och några spelare i Bollnäs inför de oreangas framträdande på Kalix IP.

 

Karlsborg BK gjorde 4-0 i matcher mot ”mitt” Nyborgs SK.

Nära för NSK i en match på Bruksvallen i Karlsborg.

Alldeles i närheten av min fabrik.

Hemmalaget KBK avgjorde under sista fem på deras nittonde hörna.

Surt för oss som flugit dit.

Nyborgskråkor.

 

Jag fick äntligen möjlighet att delta i en ”Bissen Brainwalk”.

Att stödja denne fantastiske ”Bissen” Larsson i hans engagemang att samla in pengar till hjärnforskningen.

Jag har oerhört svårt för att imponeras av människor som på alla sätt vill visa hur lyckade de är.

Människor som bara ser till att allt är för egen vinning.

Men människor som ”Bissen”.

Eldsjälar.

Människor som lägger ner allt de kan och orkar för att andra ska få det bättre.

Inte alltid orken räcker till men kämpaglöden pyr ändå där inne.

Sådana människor kan jag imponeras av.

Driv, vilja, engagemang.

Ingen av er läsare har väl undgått att jag under vintern lagt en tjuga i ”Bissens” insamlingsbössa för varje mål Johan Sundquist gjort i grundserien.

Han gjorde sjutton.

Trehundra fyrtio svenska riksdaler.

Och nu under finalhelgen arrangerades en BBW i Uppsala.

 

Jag, frun och sexhundra (!) andra glada gick i lämmeltåg från Segerstedthuset till Studenternas.

Det lite äldre paret vi frågade om vägen till detta Segerstedthus liknade byggnaden med en Finlandsfärja.

Visade sig att liknelsen inte var så tokig.

Sträckan vi gick var ca två kilometer lång och jag hann växla en del ord med Lars Fall, Sirius eminente lagkapten som nu lägger kaptensbindeln och skriskorna på hyllan.

En mycket sympatisk man det.

 

Först i det långa tåget gick halva befolkningen i Skutskär.

I grön och gult och i väntan på damernas final valde de en promenad för livet.

Det är mycket hedervärt.

Mycket.

 

Som tack fick de senare på dagen fira.

Fira klubbens första SM-guld på damsidan.

Förra våren stod de gröngula och hurrade i strålande solsken på vår arena.

De hade vunnit mot Kalix Bandy och den allsvenska segern, som varit klar ett tag, var nu definitiv.

Jag gratulerade dem då.

Och jag gör det nu.

GRATTIS!

 

En som hurrar för sin flickvän i guldlaget är Kalix Bandys fenomenale målvakt från förra säsongen, Abbe Bodin.

Ett extra grattis till dig Abbe.

 

Herrarnas final vann Edsbyn.

Efter en första halvlek som kan visas i medicinskt syfte för människor med sömnproblem.

När en kvart har visats är alla problem som bortblåsta.

Eller som ett led i att minska brottsligheten.

Gör ett brott och du döms till tvångstittande av fyrtiofem minuter finalbandy från 2018.

 

Andra halvlek blev bättre.

Mycket låstes upp då Byn gjorde 1-0.

Saik var bleka i sitt anfallsspel och Byn kunde dra ifrån till 4-0.

Martin Frids 2-0 var ett högklassigt mål.

Direkt från botbänken.

Fart, vilja och stenhårt skott.

 

Hasse Andersson i Edsbyn var banans bäste.

Herregud, så bra han var.

 

Och allt i strålande solsken.

 

Apropå finalen i Uppsala.

När frugan och jag checkar in på hotellet på fredagen så undrar den glada damen i receptionen om vi skulle på Bandyfinalen.

Mina damer och herrar, DET hände aldrig i Stockholm.

Där visste ingen något om något.

 

Varje servering med självaktning serverade ”Bandyfrukost” under lördagen.

Vi tog en sådan på ”Terrassen”.

Pytt i Panna av högsta snitt och en öl som räddade torrlagd strupe.

Ljuvligt.

 

Hela staden andas bandyfinal.

Bandyvänner i varje gathörn.

Härlig atmosfär.

Uppsala är finalens hemstad.Punkt.

 

Att vi i Kalix Bandy skulle snubbla över våra egna fötter och ställa till det för oss under kvalets andra hälft hade, åtminstone, inte jag trott.

Jag och frun såg Tomas Andersson Wij i Luleå kvällen när spiken i kistan bankades in.

Stor torsk i Nässjö.

Två dagar tidigare simmade en torsk förbi i Göta Kanal i Motala.

Från ljus till mörker på två dagar.

Fanns dock kvar en liten, liten, strimma ljus i det mörka inför sista matchen.

Den mot Falun på vår hemmais.

Vinna med fem mål eller mer var ordern.

Drömstart med 1-0 efter tretton sekunder!

Total dominans och 3-0 i paus.

Det kanske kan gå ändå!

Sen började andra halvlek.

 

När jag sedan på Twitter gratulerade Falun till avancemanget fick jag fina ord av Hans Åström från Bollnäs, en av de största spelarna vi haft i landet i modern tid.

 

”Dåliga vinnare är så mycket sämre än dåliga förlorare! Stora vinnare slås bara av stora förlorare! Du är en sådan @sargvakten. Håller tummarna för dig och övriga kring Kalix Bandy”

 

De orden känns bra i hjärtat då mitt lag ramlat ur en serie.

 

Men vi ska tillbaka.

Vi bara SKA tillbaka.

 

Nu börjar den här hemska, nervpåfrestande men ändå lite spännande tid då säkra källor påstår att allt som hörs är sant.

Och att allt som finns att läsa på nätet är sant.

Silly Season.

 

Men en sak är sann.

Jag har bestämt mig.

Ni får dras med mina ord även nästa säsong.

 

Tack för alla vänliga ord under vintern.

De värmer en blåfrusen gammal uv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skribent: Stefan Vikström
Epost: Adressen Gömd

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Andelslotteri

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Swish

- - - - - - - - - - - - - - - - - -

   Elitrapport

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 Svenska Spel
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
svea2_190x150
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Sisu
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
 

Postadress:
Kalix BF - Bandy
Vintervägen 13
95261 Kalix

Kontakt:
Tel: 0923-771 85
Fax: 0923-120 65
E-post: This is a mailto link

Se all info